För några veckor sedan ansvarade jag för en arkitekturkonferens, tillsammans med Fredrik Normén, i Göteborg. Namnet på konferensen blev Sweden .NET User Group Architectual Summit 2005. När vi började planera inför konferensen så funderade vi på hur den skulle läggas upp. Först tänkte vi anordna den på samma sätt som nästan alla andra datorkonferenser är anordnade idag. Alltså, en eller flera talare som har förberett ämnen i förväg. De presenterar och vi övriga i publiken sitter snällt och lyssnar. Men av flera skäl kände vi inte riktigt för att ha det här upplägget. Genom en gemensam bekant, Jimmy Nilsson, fick vi höra om ett upplägg som han har använt sig av. Det som kallas Open Space. Vi tände på idén och bestämde att vi skulle prova på att använda oss av det sättet att göra en konferens.
Vad är Open Space och hur gick det? Dessa två frågor vill jag försöka besvara i det här inlägget.
Konferensen pågick ifrån fredag kväll till lördag eftermiddag, i Cornerstones lokaler i Göteborg. Fredrik och jag hade bestämt ett maximalt antal deltagare till 30 personer. Vi blev 29. Några stycken hade tidigare varit på konferenser med OpenSpace-upplägget, men de flesta av oss var fullständiga noviser när vi började. (Och jag var också rätt nervös. Vad kommer att hända?)
Open Space, från och med nu kallat OS, kan sammanfattas utifrån det enkla påståendet: "Varför sker de intressantaste diskussionerna under en konferens vid fikapauserna och i korridorerna?" OS försöker, på ett enkelt sätt, fånga upp detta och föra in dessa diskussioner till att bli själva konferensen.
En OS-konferens har inga talare och ingen agenda. Den har istället motiverade deltagare som är beredda på att diskutera ämnen som de är intresserade av. Konferenslokalen består av ett eller flera mindre rum där diskussioner förs. (Vi hade tre, vilket kändes lagom för det antalet deltagare.) Agendan, alltså vad som skall diskuteras i dessa lokaler och när, skapas av deltagarna. Konkret sker detta genom att man sätter upp ett tomt schema på väggen, som är indelat i en matris med rummen och tider, och att man i dessa tomma rutor sätter upp ämnen som man vill diskutera. Dessa ämnen presenteras i en inledande samling och sätts därefter upp på schemat. Schemat blir den centrala punkten under hela konferensen. (Schemat förändras och utökas under konferensens gång, så det gäller verkligen att ha schemat väl åtkomligt för alla.)
Efter att detta är gjort så börjar det. Personer, som är intresserade av att diskutera samma sak, går till respektive lokaler och börjar diskutera. Det går bara av sig själv, faktiskt. Det är som att sätta igång någonting, som sedan lever sitt eget liv.
Flera av er förstår nog min nervositet inför det här. Kommer vi att få upp några ämnen och kommer folk att diskutera? Men jag behövde inte oroa mig. Det kom upp många ämnen och det fanns alltid något intressant att gå på. Snarare var det tvärtom, att folk tyckte det var tråkigt att de inte kunde vara på fler diskussioner samtidigt. (Vilket man faktiskt kan enligt OS, där man kan hoppa mellan olika.)
Tyvärr var det så att det gjordes sena ändringar i schemat, vilket gjorde att jag missade vissa saker. Det finns en benhård regel när det gäller schemat. Papperslappen som satts upp får endast flyttas av den som satte upp lappen. Jag tror tyvärr att den regeln bröts, någon gång på lördagen.
Vad jag förstår var alla deltagare lika nöjda som jag. Det var väldigt många bra diskussioner och jag blev väldigt glad över att få träffa människor som var så duktiga och som delade med sig. Många människor som man annars aldrig hade fått höra, om man hade varit på en vanlig konferens.
Det kändes som att man på dessa 1,5 dagar fick ut lika mycket som man hade fått på en vanlig konferens på 3 dagar, eller kanske till och med mer.
Jag skulle gärna själv deltaga på en liknande konferens om ämnet vore det rätta.
Är du mer intresserad av Open Space, så finns det flera böcker i ämnet. Grundboken är Open Space Technology av Harrison Owen.
Recent Comments