Ni kanske har undrat varför jag har varit tyst ett tag? Inga blogginlägg, inga podcast, ingenting. Svaret är enkelt. Jag har dels varit på vårt huvudkontor under en vecka och dels haft en skön semester. Min semester har verkligen varit som en retäett, vilket jag tror att vi alla behöver då och då.
En reträtt tar man för att kunna lyssna, till sig själv och till andra. Vi är omringade av så mycket stimuli, så mycket information idag att vi ibland tappar bort oss. (Detta kan man känna även om man inte är sjuk eller utbränd.) En reträtt är att stanna upp, skala av informationsflödena och lyssna. Det är ett sätt att landa i sig själv. Om man inte har landat i sig själv så har man ingenting att ge. (Det kanske låter flummigt, men i sådana fall är det detta för att orden inte är dina, för erfarenheten av att landa i sig själv har vi alla på olika sätt.)
Vissa kan tycka att en reträtt är någon form av flykt. Men så är det inte. Att våga göra en reträtt, att våga lyssna, kräver istället mod. Det är lättare att flyta ovanpå, att surfa på allt man har att göra än att möta sig själv. För när man möter sig själv kan man höra och känna saker som man inte riktigt gillar.
Jag skulle uppmuntra dig att också göra en reträtt någongång. Det finns många praktiska knep hur man kan göra detta, vilka jag inte kan gå igenom här. Men ett av de viktigaste knepen och resurserna för det är din egen tid. Då måste avsätta, investera, denna för att kunna lyssna.
Comments